🎙️ Det femte och sista spåret på albumet med Berndt Egerbladhs signatur bär en stilla resignation.
Den fick mig att skriva mina kortaste och mest kondenserade rader någonsin.
Originalkompositionen heter Claude och återfinns på hans mästerliga album Night Pieces från 1996.
Tiden går inte. Den roterar – med ensamheten som en ständigt återkommande gäst.
🌘
Som en vän
Som en väntan
Regnet slår tolv igen
Dörren som går igen
Någon som lämnar mig
Och går sin väg
Det är inte
Första gången
Det är inte
Sista gången
Samma sak
Samma saknad
Ingen som rör min sömn
Ingen som vänder om
Timmarna slår mot min hud
Jag hör dem nu
Det är inte
Första gången
Det är inte
Sista gången