Begynnelsen: Patrick El-Hag avlas av en sudanesisk far och en slovakisk mor. Han föds och växer upp i Slovakiens huvudstad Bratislava och kommer till Sverige vid tio års ålder. Kanske är det den geografiskt unika sammankomsten som gör att Patrick
allra helst definierar sig som urkosmopolit.
Stockholm, januari 1991, efter ett antal års prat om att göra något, gör två vänner slutligen slag i saken och bokar Södra teatern (Kägelbanan) för några kvällar. Uppbackade av fyra musiker sätter de upp musikteaterföreställningen Historien om Brödraskapet. Den ene är levnadskonstnären och mångsysslaren Thomas Kaos Olsson (1966-2003). Den andre är Patrick El-Hag. Det blir en timslång föreställning om trånad och längtan i mytisk medeltida miljö. Föreställningen utgår från Patricks sånger och vävs samman av Kaos monologer. Den kulturella bedriften får till de bådas förvåning en lysande recension i Dagens Nyheter.
1992 med blodade tänder återkommer vännerna med en show på den legendariska krogscenen Studion i Stockholm, något som Patrick (så småningom på egen hand) fortsätter med årligen fram till 1995. Uppbackad av bandet Morocco ‘85 börjar han alltmer finna ett eget sceniskt och musikaliskt uttryck. Under de här åren skrivs bland annat domedagseposet Sent på jorden samt Höger hand, Patrick och Kaos svenska tolkning av Marc Almonds Mother Fist.
1997 utger Patrick det engelskspråkiga debutalbumet
The Bottom Line.
Skivan får ett mycket positivt mottagande toppat av Aftonbladets Annika Sundbaum Melin som skriver
Jag är fast, från första raden och första tonen och ger cd:n
Albumet innehåller radiofavoriterna What’s the Meaning What’s the Point? och Margarita’s on the Beach.
1999 släpps singeln Sorry (Virgin), ihop med rockikonen Py Bäckman, även den hörd på radion.
2002 startar Patrick och Kaos poesitävlingen Poetry GangBang, (en slampigare variant av Poetry slam) på restaurang Rabarber i Stockholm. I samband med det återser Patrick jazzmusikern och tv-personligheten Berndt Egerbladh, som han sökt samarbete med redan 1988. Den nyfunna kontakten leder till att Patrick skriver texter till flera av Egerbladhs kompositioner. Berndt blir förtjust och visar texterna för sin mångåriga vän och samarbetspartner Ann Kristin Hedmark, som vid tillfället letar material till ett nytt soloalbum.
2004 då Berndt Egerbladh avlider i mars månad blir Ann Kristins album en postum hyllning till honom. Skivan får sitt namn efter Patricks text Kom tillbaka innan du går. Albumet blir exempellöst rosat av ett fyrtiotal kritiker runt om i landet. Det finns alla möjligheter att det här kan bli en svensk klassiker skriver Bo Levander i Jönköping-Posten. Svenska Dagbladets Ingrid Strömdahl ger albumet högsta betyg. Singeln, Visa vid sommarens slut, får hög rotation i P4 och testas till Svensktoppen september 2004.
2006 släpper Patrick den Dan Hylander-producerade singeln Vågor som viner, en fri poetisk tolkning av den spanska Tiempo y silencio, ursprungligen inspelad av den kapverdiska barfotalegenden Cesaria Evora. Sången blir hans första spadtag mot ett svenskt fullängdsalbum.
2007 uppbackad av ett tjugotal musiker går Patrick in i den analoga OAL-studion i Sollentuna. Bland de medverkande finns jazz-legenden
Jan Allan, dragspelskungen Bengan Jansson (BAO) och rapparen Ison (& Fille). Några månader senare släpps Cd:n. Flera av sångerna tas upp av SR P4 och blir därmed Patricks största framgång hittills. Vid sidan av egna sånger innehåller fullängds-cd:n bland annat originaltexter till tidigare ohörda kompositioner signerade Berndt Egerbladh, samt ytterligare några av hans fantastiska svenska Cesaria Evora-tolkningar.
Cd:n Så Där hyllas i hela landet i ett trettiotal tidningar och magasin. Betyget 4 delas ut av bland annat Dagens Nyheter, Värmlands Folkblad, Helsingborgs Dagblad, Västerviks Tidningen, Norra Västerbotten, Dala Demokraten och Dalarnas Tidningar. En fantastisk recension återfinns även i musikmagasinet LIRA. Bakgrunden till och tillblivelsen av plattan beskrivs kongenialt i ett inspelningsreportage av Dan Håfström i Musikermagasinet, mars 2008.
2009 Patrick återupptar samarbetet med Håkan Folkesson som 1997 producerade debutalbumet The Bottom Line (1997) och spelar sin första och enda cover, Cornelis Vreeswijks-klassiker Dansa Samba Med Mig (Deirdres Samba). Inspelningen hämtar oväntad rytmisk näring ur Michael Jacksons They don’t care about us och får Kraftwerk-parafrasen Copacabana Express som undertitel.
Steinar Aadnekvam spelar gitarr, Mikael Augustsson spelar dragspel, Ingrid Contardo & Getty Domein körar. Brasilianska Mariana Menezes trollbinder med brasseportugisiska fraser och tar på så sätt tillbaka sången till Brasilien, där Cornelis själv en gång hittade melodien, ursprungligen skriven av Chico Buarquea. Omslagsbilden plåtas av Adam Januszewski och formges av Nils Gud Dahlström.
Fredagen den 5 juni premiärspelas Copacabana Express i SR-Skaraborg där P4:s musiksamordnare Rita Jernquist konstaterar:
En cover som försöker härma originalet är ju så fruktansvärt ointressant. Men det här är en suggestiv och helt annorlunda version av Cornelis låt. Patrick El-Hag har verkligen gjort låten till sin egen, och för det förtjänar han uppmärksamhet, tycker jag.
2010 En lika omtumlande video spelas in och visas flitigt på ZTV i samband med att singeln släpps på iTunes & Spotify
Hösten 2011 i samband med 10-årsjubileet tillika den sista omgången av Poetry GangBang, släpps singeln Spoiled under pseudonymen JASA (Jamaican Aeronutics & Spice Administration). Spoiled är ett första smakprov från det planerade JASA-albumet Kingston, We Have a Problem. JASA, vars primära syfte är att stödja det jamaicanska rymdprogrammet. Videon till Spoiled blir en mycket underhållande uppvisning av sällan skådat slag från El-Hag och spelas in i en enda tagning av Lars Bermann för ”folktv” 18 april, 2012. Producenten heter Lill-Marit Bugge.
2013 släpps singeln ”Jag känner hur ditt hjärta slår”
April 2014 läggs den lika oväntade som sensationella sommarsingeln ”Stockholm i juli” upp på Souncloud.
- Stockholm i juli (2014)
- Jag känner hur… (2013)
- Spoiled (2012)
- Dansa samba med mig (2010)
- Så där (2007)
- Vågor som viner (2006)
- Sorry 1998
- The Bottom Line 1997
Kom tillbaka innan du går
1986 snubblade jag över albumet Så länge du har lust. På lp:n sjöng Lena Nyman svenska dikter tonsatta av kompositören, pianisten och tv-personligheten Berndt Egerbladh.
Bland författarna fanns Karin Boye, Ylva Eggehorn med flera och dikterna höll följaktligen högsta klass. Berndt Egerbladh var inte bara ansvarig för de geniala tonsättningarna utan stod även som arrangör och producent för skivan. Musiken liksom produktionen präglades av tidlös luftighet och befann sig någonstans mellan jazz, visa och slagkraftig pop.
Abumet gjorde ett outplånligt intryck på mig. Eftersom jag vid denna tid just tagit mina första steg som låtskrivare med svenska texter som huvudinstrument, kändes det naturligt att söka upp Berndt i syfte att spela upp mina alster för honom. Jag fann honom bakom Hotel Sheratons flygel i Stockholm.
I en av pauserna presenterade jag mig och förklarade att jag satt på sånger som han skulle fatta vidden av så fort han hört dem. Han sa att det gick jättebra att skicka en demo. Då jag ännu inte hade spelat in en sådan återstod två alternativ, att bjuda hem honom, eller bjuda mig hem till honom. Efter några månaders enträget tjat bänkade jag mig kallsvettig bakom pianot i hans lägenhet på Döbelnsgatan. Det lät förskräckligt. Ändå verkade han tycka om några av kompositionerna och gav mig framförallt beröm för de poetiska texterna.
Sjutton år senare, närmare bestämt hösten 2002, korsades våra vägar en andra gång. Berndt spelade jazz på Restaurang Rabarber där jag tillsammans med min barndomsvän och medkollaboratör Thomas Kaos Olsson (1966-2003), just grundat estradpoesitävlingen Poetry GangBang. Jag stegade fram till Berndt i syfte att reintroducera mig. Han mötte mig orden: ”Hej, Patrick, tack för senast!”
Ännu en gång uttryckte jag min önskan om ett samarbete. Han gav mig de två i Japann utgivna instrumentalalbumen Night Pieces och Mousse Au Chocolat samt en handskriven lista med fyra, fem titlar som ”måhända gick att textsätta”. Jag gick hem, lyssnade, och fick skrämselhicka. Att försöka skriva texter till Berndts ursvenska jazz, som initialt tycktes bestå av solon och improvisationer runt några få takter huvudteman verkade omöjligt. Det tog åtskilliga lyssningar innan de fantastiska sångerna började framträda. Sånger som varken var svåra eller komplicerade, men hellre sofistikerat folkliga.
Nu gällde det att scanna stämningar, hitta ord- och teman som gjorde melodierna rättvisa. Tiden gick och ord lades till ton. Lars, Berndts hyllning till den gotlandsfödde saxofonistlegenden Lars Gullin blev Vinden blåser än, Love song blev Visa vid sommarens slut. För att nämna några. Några månader senare fick Berndt se resultatet och gav sitt återhållet entusiastiska bifall. Jag hade börjat förstå att han inte var de stora gesternas man. Märkbart road blev han dock av texten till melodin Lazy tour, som jag hade döpt till Ett lösaktigt stycke.
I ett av våra sista telefonsamtal, januari 2004, sa Berndt att han visat texterna för sin mångåriga vän och samarbetspartner Ann Kristin Hedmark, som letade material till sin nya cd. Ann Kristins namn var jag bekant med tack vare hennes fantastiska 80-talshit Lille skit, med den oförglömliga refrängraden … Allt som gör dig ledsen gör mig glad … signerad Kristina Lugn. Att både Berndt och Ann Kristin visade uppskattning över texterna var givetvis överväldigande och det sedan länge efterlängtade samarbetet var ett faktum.
Några månader senare, den 2 mars 2004, avled Berndt Egerbladh. Jag lyssnade vidare på den musik som han lämnat efter sig, och försåg ytterligare några av hans briljanta melodier med text. Skivan började mer och mer anta en hyllningskaraktär och kom av förklarliga skäl att präglas av sorg, saknad, vemod och den tröst som bor däri.
En av de sista melodierna jag tog mig an var också musikaliskt en av de mest komplexa. I Berndts instrumentala originalversion hette den The Lights of a Swedish Summer Night, från cd:n Night Pieces. Sången fick titeln Kom tillbaka innan du går, och gav albumet sitt namn. Texten färdigställdes samma dag som Berndt jordfästes i Sollentuna kyrka och blev den ställföreträdande blomma jag adderade till blomsterhavet på hans kista.
Den 7-8 maj, 2004 gick några av Sveriges främsta jazzmusiker ledda av Berndts systerson, den redan legendariske pianisten och multiinstrumentalisten Mats Öberg, in i studion. Förutom pianot trakterade Mats även munspel och dragspel på skivan. De övriga musikanterna var Anders Johansson på bas, Rafael Sida på slagverk, Bengt Karlsson och Thomas Arnesen på gitarr. John Högman spelade saxofon och producerade.
Ann Kristin, som stod inför den otacksamma uppgiften att sjunga in alla dessa nya sånger i en tid av sorg och förstämning hanterade situationen som bara riktigt stora artister förmår. Med stor integritet och självklar pondus gjorde hon det nya materialet till sitt. Hennes röst och hennes förmåga att alltid hitta substantiella texter, liksom hennes briljanta sätt att gestalta dessa gör henne i allra högsta grad unik. Jämförelsen med Monica Zetterlund är varken långsökt eller malplacerad.
Av totalt elva Egerbladh/El-Hag titlar spelades sex in på cd:n Kom tillbaka innan du går, som också kom att innehålla ett axplock av standards ur Berndts och Ann Kristins gemensamma repertoar: Billie Holidays Don’t explain blev Tyst nu med Jonas Gardells hjälp. Cindy Laupers Time after time blev Var inte rädd i Kristina Lugns svenska tolkning, och Yesterdays som jag tolkat till svenska för många år sedan blev
D som var.
Cd:n gavs ut på etiketten Sittel i augusti 2004 och blev rosad av ett fyrtiotal dagstidningar från norr till söder. … Det finns alla möjligheter att det här kan bli en svensk klassiker … skrev Bo Levander i Jönköping-Posten. Svenska Dagbladets Ingrid Strömdahl gav albumet högsta betyg. Skivans första singel, Visa vid sommarens slut fick hög rotation i Sveriges Radio och testades till Svensktoppen i september 2004.
Kombinationen av fantastiska recensioner och flitiga radiospelningar bekräftar med all tydlighet den sofistikerade folklighet som för mig alltid varit och förblir den tillbakalutade mästaren Berndt Egerbladhs signum. Förhoppningsvis kommer någon inse att betydligt mer av Berndts produktion förtjänar att ges ut på cd. Inte minst albumet Så länge du har lust med Lena Nyman som 1986 lade grunden till min vision om hur svensk musik och text bör samverka och låta.
Cd-utgåvan av albumet Did you get some love to the world today baby med Doris, från 1970, producerades och komponerades till stora delar av Berndt. Den har genom åren blivit en kultklassiker och sålt närmare 30 000 exemplar. Cd:n fortsätter att efterfrågas i oförminskad takt i Sverige liksom i övriga Europa. Den är värd varje krona.
Det är min innerliga förhoppning och bergfasta övertygelse att sångerna på Kom tillbaka innan du går kommer att spridas, beröra och trösta gammal som ung lång tid framöver.
Patrick
Visa vid sommarens slut
Söndagar är bra att fördriva
Vinden blåser än
En kärlekshistoria
Kom tillbaka innan du går
Vemodig vals
Recensioner
Dagens Nyheter 4
”Här granskas framför allt människors förhållanden i en vistradition som är skarp och iakttagande. Musikaliskt är det desto mer bångstyrigt men lika övertygande. Ingrid Contardo som med mjuk släpighet backar upp El-Hags egen lite sakliga röst bidrar också till skivans överraskande och konsekventa charm.”
Sara Norling
Värmlands Folkblad 4
Tål att jämföras med våra största!
”Ett reklamblad som hävdar att texterna har samma kvalitéer som Beppe, Povel eller Cornelis brukade visa upp. Stora ord förvisso, men det märkliga är att Patrick El-Hag aldrig behöver äta upp dem. Detta är – i såväl text som musik – en underbart fin skiva, som trots alla influenser aldrig tillåts spreta, därtill är Patrick El-Hags begåvning alltför påtaglig. Till sin hjälp har han en samling utsökta musikanter och sångare. Jan Allan får sällskap av Ison (från Ison & Fille) som rappar så man får gåshud, Bengan Jansson på dragspel, Camilla Henemark viskande kärleksfraser på romani, blås, fiol och nackhårsresande rytmik, allt medan El-Hags poesi rör sig – faktiskt – med de nämnda storheternas lätta elegans. Så Där är snubblande nära högsta betyg, men det spar jag till nästa tillfälle. Ge oss mer, snarast!”
Björn Stefanson
Lira
”El-Hag står för texter som tycks djupt förankrade i en svensk tradition och som leder tankarna till både Cornelis och Olle Adolphson. När Jan Allan lägger en Chet Baker-slinga med sin trumpet till en rappande Ison häpnar man över uppfinningsrikedomen. Och nog förstår man att Berndt Egerbladh gav honom några låtar att skriva text till. Jag tror att Egerbladh ler i sin himmel över resultatet. Patrick El-Hag som röst då? Underbar! Lätt, varm, säker.”
Thomas Nydahl
Västerviks Tidningen 4
Underfundiga texter till komp i världsklass
Så gott som samtliga melodier är riktigt njutbara och lyfter av det genuina musikaliska kunnandet vare sig det gäller en ballad, en svängig salsa eller en tango. Texterna är genomgående mycket bra och blir bara bättre efter ett par genomlyssningar. Några har chans att etsa sig fast rejält. Det är ny svensk visa till riktigt bra musik. Kompet på senaste cd:n Så där är det världsklass på, det svänger rejält och där återfinns en hel radda av svenska toppmusiker. Det är rena dansmusiken.”
Hans Brandin
Femina
”Patrick El-Hag är en skön bekantskap. Lite bossa, lite visa, lite fado. Mysigt, vemodigt, humoristiskt och med lysande observationsförmåga. Behöver du tröst?
En ny kompis? Här är den.”
Åsa Brolin
Göteborgs-Posten
”Från närmast ingenstans kommer sångaren och vispoeten Patrick El-Hag och gör precis vad han vill. Som ett Bo Kaspers utan skyddsnät, med gästspel av såväl musikanterna Jan Allan och Bengan Janson som Camilla Henemark och en svalt rappande Ison. En bedrift bara att få ihop det här!”
Patrik Lindgren
Helsingborgs Dagblad 4
Skönt skruvat men på kornet
”Orden har en sällsam grafik hos vispoeten El-Hag och här på sin skivdebut på svenska sjunger han dem själv, charmigt nonchalant. Ingrid Contardo och Camilla Henemark finns med i drösen av gästartister som förgyller den musikaliskt lite strama men väldigt snygga och rytmiskt välkickade produktionen. Det känns inte som någon vild gissning att Patrick El-Hag här kliver in i ljuset från den stora spotlighten.”
Knut Johansson
Groove
”Lysande i all sitt hyllande av svensk-internationella referenser inom framför allt den modernt klassiska schlagern och visan, liksom de ibland nästan genialiskt enkla reflektionerna i texterna. Patrick El-Hag har uppenbarligen en oupptäckt gen i rakt nedstigande led till svensk schlager á la exempelvis Svante Thuresson och när den får utrymme, och kanske till och med dominera, är det bitvis briljant, om än ibland lite väl moget – men trots allt träffsäkert oavsett mottagare. Här finns allt från jazz till salsa och ren, oförstörd singer/songwritervisa. Allt förpackad till modern schlager, utan att nedvärdera det, eller att få det att verka som något annat.”
Magnus Sjöberg
Norra Västerbotten 4
”Hans husgudar heter Povel, Beppe, Cole och Cornelis, påstår han, och jag tror honom, för Patricks första skiva på 10 år, tillika hans svenska debutalbum är full av fyndiga texter, serverade i en sällsynt stilblandning. Och att rösten är liten stör inte; så läcker är musiken.”
Olle Lundqvist
Dalarnas Tidningar 4
”Varken jazz, visa, salsa eller tango. Snarare en blandning. Av allt. Patrick El-Hag visar än en gång känslan för ord. Musikbilden fördjupas och fängslar. En av favoriterna på skivan är Vågor som viner, en fri poetisk tolkning av Tiempo y silencio, känd genom barfotalegenden Cesaria Evora.”
Anita Carlsson
Uppsala Nya Tidning
”Trivsam och inbjudande musik tenderar att bli blek. Så är dock inte fallet med poeten Patrick El-Hags debutalbum. Här finns mycket att hämta även för dem som bara jagar något jazzigt eller längtar efter något latinskt. Flera melodier är lånade men till plattans stora förtjänster hör att den bjuder utmärkta och genomtänkta texter.”
Björn Lövenlid
Dala Demokraten 4
”Det är texterna som är det väsentliga när Patrick El-Hag gör debut på svenska. Musiken växlar mellan olika genrer och har hämtats från lite olika kompositörer,
men kanske kan den sammanfattas som visjazz. Det blir otroligt omväxlande och underhållande och väldigt bra. Det är både komplett och komplext.”
Lennart Götesson
Plus Sverige
Hör hans sköna röst!
”Patrick El-Hag sjunger så märkligt, i betydelsen annorlunda och personligt. Ett ovanligt ljust och ljuvt röstläge, som extramjuk sammet. Soul, jazz, latin, pop och afro möts i musiken. Fast mest fascinerar Patrick El-Hags sång.”
Bengt Eriksson
Nöjesguiden
”En märklig slowmotion-extatisk, härligt psykotisk och stundom solitär fiesta. Från svettigt sensuell samba, mellankoliska baksmällor och socialrealismens bakslag till chansons halvslick Södermalms-funkreggae. På det hela ett poetiskt okonstlat och ärligt litet nedslag i Patrick El-Hags värld.
Kenny Håkansson
Tidningen Resumé
”Patrick El-Hags svenska debutalbum är en svängig ny bekantskap. Mixen av salsaflört, rökig jazz och svensk viskultur funkar alldeles utmärkt som stämningsskapare framför öppna brasan i jul.”
Fredrik Hansson
Nya Wermlands Tidningen
”Eklektiskt, det är bara förnamnet när Patrick El-Hag gör comeback som skivartist. Tango och salsa samsas med låtar som leder tankarna till Cornelis och Adolphson.
Det är trovärdigt, kompetent och originellt.”
Ola Wihlke
Jönköpings-Posten
”Det här är en spännande och lite svårdefinierad platta, med en ovanlig poet och artist. Patrick skriver personliga, utlämnande och hudnära texter om längtan efter ömhet och närhet i vardagen, ja även om ett visst mått av kåthet. Den musikaliskt omväxlande anrättningen bärs fram av läckra arrangemang och gäster som Jan Allan, Bengan Jansson, Ison och den något otippade Camilla Henemark. Man kastas mellan vemodig visa och fruktigt frisk latino, eller sugande tango. Jag gillar Patrick El-Hags debut.”
Bo Levander
