1986 snubblade jag över albumet Så länge du har lust
På LP:n sjöng Lena Nyman svenska dikter tonsatta av kompositören, pianisten och SVT-legenden, Berndt Egerbladh.
Bland författarna fanns Karin Boye, Ylva Eggehorn med flera. Lyriken höll följaktligen högsta klass.
Berndt Egerbladh var inte bara ansvarig för de geniala tonsättningarna utan stod även som arrangör och producent för skivan.
Produktionen präglades av en tidlös luftighet och befann sig någonstans mellan pop, och småjazzig visa.
Abumet gjorde ett outplånligt intryck på mig. Eftersom jag vid denna tid just tagit mina första steg som låtskrivare med svenska ord som huvudinstrument, kändes det naturligt att söka upp Berndt i syfte att spela upp mina alster för honom.
Jag fann honom bakom Hotel Sheratons flygel i Stockholm.
I en av pauserna presenterade jag mig, och förklarade blygsamt att jag skrivit sånger som han skulle förstå storheten i så fort han hört dem. Han sade att det gick jättebra att skicka en demo.
Då jag ännu inte hade spelat in en sådan återstod två alternativ, att bjuda hem honom, eller bjuda mig hem till honom.
Efter några månaders enträget tjat bänkade jag mig kallsvettig bakom pianot i hans lägenhet på Döbelnsgatan. Det lät illa.
Ändå verkade han tycka om några av kompositionerna och gav mig framförallt beröm för de poetiska texterna.
Femton år senare, närmare bestämt hösten 2002, korsades våra vägar en andra gång. Berndt spelade jazz på Restaurang Rabarber, där jag tillsammans med min barndomsvän och medkollaboratör Thomas Kaos Olsson, just grundat estradpoesitävlingen Poetry GangBang.
Jag stegade fram till Berndt i syfte att reintroducera mig. Han mötte mig med; ” – Hej, Patrick, tack för senast!”
Han gav mig de två Japan-utgivna instrumentalalbumen Night Pieces och Mousse Au Chocolat, och en handskriven lista med 4-5 titlar som; ”måhända gick att textsätta”.
Jag gick hem, lyssnade, och fick panik. Att försöka skriva texter till Berndts ursvenska jazz, som initialt tycktes bestå av solon och improvisationer runt några få takter huvudteman verkade omöjligt.
Det tog hundratals, kanske tusentals lyssningar innan konturerna började framträda och strukturerna började ta form.
Sångerna visade sig vara lika lyriska som intrikata, inte svåra, eller komplicerade, men kanske; sofistikerat folkliga.
Nu gällde det att scanna stämningarna, hitta teman – och ord – som gjorde de vackra och ofta melankoliska melodierna rättvisa.
Tiden gick och ord lades till ton; titelspåret Night Pieces blev Söndagar är bra att fördriva, Love song blev Visa vid sommarens slut, och Lars – Berndts hyllning till den gotlandsfödde saxofonisten och jazzlegenden Lars Gullin – blev Vinden blåser än. För att nämna några.
Några månader senare fick Berndt se resultatet och gav sitt återhållet entusiastiska bifall. Jag hade börjat förstå att han inte var de stora gesternas man.
Märkbart road blev han dock av min text till melodin Lazy tour, som jag döpt till, Kärlek god som någon med undertiteln – (Ett lösaktigt stycke).
I ett av våra sista telefonsamtal, i januari 2004, sa Berndt att han visat texterna för sin mångåriga vän och samarbetspartner Ann Kristin Hedmark, som letade material till ett nytt soloalbum.
Ann Kristins namn var jag bekant med tack vare hennes fantastiska 80-talshit Lille skit, med den oförglömliga refrängraden; Allt som gör dig ledsen gör mig glad, signerad Kristina Lugn.
Att både Berndt och Ann Kristin visade uppskattning över texterna var givetvis överväldigande – och det sedan länge efterlängtade samarbete var ett faktum.
Några månader senare, den 2 mars 2004, avled Berndt Egerbladh. Jag lyssnade vidare på musiken han lämnat efter sig, och försåg ytterligare några av hans briljanta melodier med ord.
Ann Kristins album började mer och mer anta en hyllningskaraktär, och kom av förklarliga skäl att präglas av sorg, saknad och den tröst som bor däri.
En av de sista melodierna jag tog mig an var också musikaliskt den mest utmanande och komplexa.
Berndts originalkomposition hette The Lights of a Swedish Summer Night.
Den fick titeln Kom tillbaka innan du går, och gav albumet sin titel.
Texten färdigställdes samma dag som Berndt jordfästes i Sollentuna kyrka, och blev den ställföreträdande blomma jag adderade till blomsterhavet på hans kista.
Den 7-8 maj, 2004 gick några av Sveriges främsta jazzmusiker ledda av Berndts systerson, den redan legendariske pianisten och multiinstrumentalisten Mats Öberg, in i studion. Förutom pianot trakterade Mats även munspel och dragspel på skivan.
De övriga musikanterna var Anders Johansson på bas, Rafael Sida på slagverk, Bengt Karlsson och Thomas Arnesen på gitarr. John Högman spelade saxofon och producerade.
Ann Kristin, som stod inför den otacksamma uppgiften att sjunga in alla dessa nya sånger i en tid av sorg och förstämning, hanterade situationen som bara riktigt stora artister förmår.
Med stor integritet och självklar pondus gjorde hon det nya materialet till sitt.
Hennes röst och hennes förmåga att alltid hitta substantiella texter – liksom hennes briljanta sätt att gestalta dem – gör henne i allra högsta grad unik. Jämförelsen med Monica Zetterlund är varken långsökt eller malplacerad.
Av totalt elva Egerbladh/El-Hag titlar spelades sex in på CD:n Kom tillbaka innan du går, som också kom att innehålla ett axplock av standards ur Berndts och Ann Kristins gemensamma repertoar:
Billie Holidays Don’t explain blev Tyst nu med Jonas Gardells hjälp, Cindy Laupers Time after time blev Var inte rädd i Kristina Lugns svenska tolkning, och Harbach & Kerns jazzstandard Yesterdays från 1933, blev med Kaos och min försorg Det som var
CD:n gavs ut på etiketten Sittel i augusti 2004 och blev rosad av ett fyrtiotal dagstidningar från norr till söder med topbetyg i de flesta.
”…Det finns alla möjligheter att det här kan bli en svensk klassiker …” skrev Bo Levander i Jönköping-Posten.
Singeln Visa vid sommarens slut fick rotation på Sveriges Radio och testades till Svensktoppen i september 2004.
Kombinationen av fantastiska recensioner och radiospelningar bekräftar den sofistikerade folklighet som för mig alltid varit den Tillbakalutade mästaren Berndt Egerbladhs signum.
Förhoppningsvis kommer någon inse att betydligt mer av Berndts produktion förtjänar att ges ut.
Inte minst albumet Så länge du har lust med Lena Nyman, som 1986 lade grunden till min vision om hur svensk musik och text bör samverka och låta.
CD:n Did you get some love to the world today baby med Doris (1970), producerades och komponerades till stora delar av Berndt Egerbladh.
Den har genom åren blivit en kultklassiker och sålt massor. På Spotify har albumets titelspår över 4 miljoner streams.
Det är min innerliga förhoppning och bergfasta övertygelse att sångerna på Kom tillbaka innan du går kommer att spridas, beröra och trösta gammal som ung lång tid framöver.
Patrick