En spelare, en kämpe och en ”stor liten medmänniska” som vid sju års ålder fick 50 % chans att överleva året ut, men som tog nästan 30 år till på sig. Ingen sjukdom besegrade honom. Det var livet, när det älskade honom som mest och när kärleken var besvarad. Mannen med de små stapplande stegen, som alltid gick en liten bit bakom oss, kom på så sätt först i mål. Många är vi som väntar på dagen då vi kan omfamna honom, gratulera till segern och åter få äran att bjuda honom en starköl med sugrör i - på andra sidan mållinjen. Hans resa fortsätter nu utmed Mekongfloden. Det tomrum han lämnar efter sig i mitt, liksom i många andras liv finns inte - där råder för all framtid Kaos. Jag tackar livet för att det en gång förde oss samman och döden, som alltid kommer att påminna om detta.
Efter Stockholm Norra
Du var så klok, tack för de goda råden
men vad ska vi göra när vi tappat tråden
här i livet
Den tråd som fäste oss med dig
visst finns en framtid utan dig
men kan vi nå den, kan vi rå på den?
Det är så ödsligt här i lägenheten
som en tröstlös sinnebild för evigheten
men därute
Där ligger det, så sade du
en värld som väntar på oss nu
men kan vi nå den, kan vi rå på den?
