Senast jag träffade Herr Olsson var vid ett finalbord i Malmö.
Han var inte ondare än vanligt och satt, som han gjort många gånger förr, och plockade
chips från min hög över till sin egen. Sedan dess har jag tränat stenhårt. Lärt mig
nya fula varianter. Blivit gradvis ondare och elakare. Nästa gång skulle det bli hämnd.
Och så…
Fan, så kan man ju inte göra. Herr Olsson. Kom tillbaka. Jag
var inte färdig med dig.

En dag av sorg är längre än en månad av glädje.
Vila i frid Olsson.