Ser dig framför mig och känner hur huvudet blir tjockt av någonting.
Det liksom sticker. Sväller till en Fet boll och mina ögon verkar vilja poppa ut.
Ännu en gång lyckas du understryka hur oförglömlig du är.
Letar då istället efter någon slags logik i vad som har hänt. Försöker se en poäng.
Kommer bara fram till att precis som när du var kött o blod, så lyckades du än
en gång ge mitt liv nya perspektiv… Vet att du inte menade det.. Vet att du aldrig ville att det
skulle göra ont…
Jag tänker inte på att det är orättvist..Det är inte det som gör ont, trots att det är ett djävla
överfall…Du fick tidigt en överdos av något slags livselixir och har redan levt en mängd liv,
den saken är klar. Det onda sitter någon annanstans- I logik glappet mellan
å ena sidan Thomas, som verkade fått extra nycklar av någon, till alla männsikors nyfikenhet och
hjärtan–och å andra sidan/ att just du har stuckit.

Jag sade det aldrig, för så säger man ju inte till varandra….Men tack okej!
…. Tack för allt.

Till familjen kring Thomas. Min djupaste medkänsla.