Jag träffade Olsson 2000 i Stockholm, där jag på sätt och vis bodde ihop med honom. Det var två saker som imponerade mig hos honom: Det första var hans mål att sammla alla nobelprisbelönta böcker – och att läsa dem. Det andra var, att han och David kunde spela så otrolig länge det billiga datorspelet på Marjas dator – trots det dåliga skärmet. Det var roligt att lyssna, och det var ännu roligare att se på – även om jag inte orkade att se på lika länge som de orkade spela. Det är synd att en så intressant och rolig människa måste dö så tidigt. Antalet inlägg på denna sida visar att detta är sant!

Rheindahlen (Tyskland), den 26 juni 2003