Christel

Olsson
Känns inte som att några ord räcker till för att beskriva smärtan jag känner över att inte få träffa dig igen. Att inte få prata med dig eller ens få se dig. Du hade alltid tid och lust att träffas och prata eller gå och ta några öl. Det var Aldrig tråkigt. Ville jag ha perspektiv på livet, vad som var sant eller falskt, rätt eller fel så gav du svaret. Om de svaren var den absoluta sanningen vet inte jag men jag rättade mig efter dem för jag tror du hade rätt. Jag vet att du svarade ärligt. Haha ibland lite för ärligt men det var just därför jag visste att du sa vad du tyckte var sant. En gång på snokerbaren pratade vi om din stora kärlek och du sa att hon är en toppentjej. Jag frågade dig då om inte jag var en toppentjej också och du sa ”nej,du är för snäll och mesig ibland, men du har potential ” Du har rätt Olsson. Jag har jobbat på det ända sen du sa det. Senast jag träffade dig var på det där fiket på götgatsbacken. Du satt där med böcker om Laos och jag frågade dig, varför just Laos? och du sa ” Jag tycker att Kaos i Laos passar så bra ”
Jag har haft sån tur som fick träffa dig
Jag saknar dig
Det gör ont i själen
Jag kommer alltid att vara din prinsessa

kram vännen

Christel