Älskade Kaos!

Det är väl 12 år sedan vi svor varandra evig kärlek… och sedan dess har våra vägar korsats regelbundet och ofta vid viktiga tillfällen. Jag kan inte finna orden att beskriva min saknad efter dig, jag kommer endå alltid att tro att plötsligt en dag står du där, i ösregnet på Götgatan med en McDonaldspåse i handen och väntar på att jag ska komma förbi.

Precis som senast, en varm (solig!) sensommardag och vi gick till närmsta fik och snackade. Du funderade på att övervintra på varmare breddgrader, antagligen i Asien och undrade hur Laos var… Laos är som du, annorlunda, intressant och spännande sa jag…

Jag är stolt över att få ha varit din vän, sådana som du finns det bara en utav.

Din för evigt
Annika

P.S. Mamma och barnen hälsar D.S.