Ikväll måste det finnas folk som får vad dom vill.
Jag låter mina åror falla mot vattnet.
Bra, bra för dem, att dom får vad dom vill
Natten är ljum och så stilla, att jag glömmer att andas.
Den mörka luften kommer över havet. Fåglarna är på väg
hem.
Inatt finns det folk som får precis vad dom behöver.
Stillheten stannar mitt hjärta.
Allt jag har är ett svart/vitt foto, taget ungefär nu.
Du såg in i kameran och var bara dig själv, som alltid,
som vanligt.
Och jag vill inte att du bara ska vara ett fragment,
ett minne.
När jag andas ut känns det som en evighet som aldrig tar slut.
Inatt, finns det folk som är så lyckliga
att dom glömt bort att oroa sig för morgondagen.
Någonstans, har folk helt glömt bort imorgon.
Låter min hand röra vid vågorna.
Skulle inte ha låtit årorna falla. Vinden är ljum.

Och du, Kaos, min vän.
Håll en stol åt mig vid bardisken, du vet ju var jag brukar sitta.
Skriv upp ölen på mig tills vi ses igen, det kan kan ta ett tag
men tid är för oss härnere.
För jag vet att där du sitter och ler, där stänger inte krogen.
Där finns inte några sista beställningar.
Där får man alltid ett sugrör i sitt glas…

/stoffe