Vid ett par tillfällen får jag morfin
eller liknande vilket inte bara dövar
smärtan utan också skänker mig sömn
och detta mirakelmedel blir något av
en besatthet

jag ber snällt

skriker

slår och gråter

alltid med samma uppmaning till
nattpersonalen

ge mig det där som gör att man sover

jag hyser full förståelse för dem som
väljer drogerna

långt upp i vuxen ålder är jag rädd
för allt som kan påverka mig

ändra min personlighet

få mig att tappa kontrollen

göra mig beroende igen.