Jag har just stigit ur färdtjänsttaxin
och ser min mor stå och vänta i foajén
jag har en påse godis i handen
ser inte gatustenen som är en aning
högre än sina bröder
faller raklång
skriker av rädsla och förlust av den
glädjejag kände alldeles innan
då jag ännu gick och inte föll
godiset flyger åt alla håll
slår mig inte mer än vanligt men det
är så fruktansvärt förnedrande att bli
lurad av livet och blåst på sitt godis
att jag bara skakar och två flickor
som inte kan vara mer än ett par år
äldre än jag springer in och köper en
påse polkagriskarameller åt mig
och det är en av de mest rörande
händelserna jag upplevt
jag kommer alltid att minnas dessa
okända flickor med oerhörd värme
trots att jag egentligen inte är så
förtjust i just polkagriskarameller.