I flera timmar går jag så långt jag kan
det är höst och kallt
mina föräldrar blir oroliga när jag
inte är hemma till middagen
med all rätt
för jag har gjort som elefanterna
lämnat allt bakom mig för att gå till
ett ställe där jag kan dö
men modet sviker och när en bil
stannar låter jag mig köras hem
fast jag minns inte längre bilen
inte heller hemkomsten
men desto klarare är minnet av min
föresats att gå
gå
gå
tills benen inte längre bär mig och
då falla ihop på marken och låta
nattfrosten ta mitt liv.