Sätt er i en ring, så ska farbror Kaos berätta allt
om vad som sker i Laos.
Ingenting.
Men det är bara när det är som mest hektiskt.
Annars händer det mindre än så.
Vadå?
Tråkigt?
Aldrig.
Mina laotiska kusiner vet hur man uppskattar det händelselösa livet, och det
de inte vet kan jag lära dem.

Gatorna är mestadels halvtomma, den trafik som är består av en enstaka bil,
ett par tuk-tuks och en jävla massa mopeder. Det är asfalterat nästan
överallt, men trottoarerna är belamrade med salustånd, mopeder, tuk-tuks,
laotier och annan bråte, så det är säkrast att företa sina promenader mitt i
gatan.

De laotiska kusinerna är en smula knepiga att prata med, ety de är mycket
förtegna av sig. De tycker förvisso om att prata, men de säger ingenting.
Poky, en ung, rik och vacker ministerdotter och kärnan i det laotiska
jet-setlivet, brukar vara den som pratar mest.
– Men Poky, om jag nu ska köpa en present till din väninna som tack för
hjälpen häromdagen, vad tycker du att jag ska ge henne?
– Vet inte.
– En flaska whisky? (Vilket är vad Poky själv dricker till frukost…)
– Nej.
– Parfym?
– Kanske. Nej. Vet inte.
– Ok, vi tar en enklare fråga. Vilket år är det nu?
– 2003.
– Nej, jag menar det laotiska årtalet.
– Vet inte.
Och så håller det på. Spelar ingen roll vad man frågar, det enda man kan få
svar på är deras namn, eller snarare ett anglifierat alias, och med hjälp av
lätt tortyr kan man även få veta hur mycket klockan är. All annan fakta
förtiges.

Vientiane, huvudstaden, mitt hem denna vinter, är knappt stor nog att ha
rätt att kalla sig by. Tre parallella huvudgator med några gränder som
korsar dem, därefter tar förorterna vid. Inte mig emot. Att hitta sitt
stamhak går fort, eftersom det bara är ett ställe som gäller, Khop Chai Deu.
Där samlas såväl de laotiska som de utrikiska kusinerna varje afton för att
äta, dricka och snacka skit. Vissa grupper håller sig för sig själva,
framförallt de luttrade falang (utlänningar) som har arbetat i landet under
flera år och helst umgås med varandra, men även de äldre farbröder som är
här främst för att köpa sig en liten laotiska eller laotier. I övrigt råder
ett gemytligt socialt kaos. Eftersom de flesta falang bara är i byn i en
eller ett par dagar, finns det ingen anledning att minnas deras namn. De
fungerar mest som utfyllnad.

Mekongfloden är en trögflytande vätska som lojt rinner förbi och agerar
gräns till Thailand. Den sägs vara landets verkliga pulsåder, men en väldigt
blodfattig sådan, efter två veckors vistelse här har jag fortfarande inte
sett skymten av en båt. Men den är bra att pissa i, om man skulle vara långt
från någon annan toalett.

Imorgon flyttar jag in i en bungalow som ska få bli mitt näste fram till
våren. Fem dollar per natt för ett eget rum, men med en toalett som delas
med holländaren Mark. Mark anlände till stan samtidigt som jag, han har
skaffat sig arbete som engelsklärare och planerar att bli kvar i flera år.
Han är bra att ha, om inte annat för att kvinnorna slåss om hans gunst.
Bokstavligt. Jag har sett tre stycken i slagsmål, eftersom de alla anser att
han är just hennes blivande make. Mark nekar till alla anklagelser om
giftermål, men med tiden kommer han nog ge upp sin frihet i alla fall. Om
inte annat för att det då blir enklare att skaffa visum…

Dagarna följer vissa behagliga rutiner. Jag frukosterar nere vid floden,
dricker starkt laotiskt kaffe, tar en kort siesta, strosar runt på byn,
intar position på Khop Chai Deu, dricker tills de stänger 23.30, går vidare
till puben Samlo som stänger klockan ett, och om vi därefter vill dricka mer
finns alltid de mer eller mindre dygnetruntöppna kinakrogarna. Mycket
behagligt.

Temperaturen håller sig mestadels till 20-25 grader, men vi går visst mot
varmare tider. Krogarnas fläktar hjälper ännu så länge mot hettan, men fan
vet om de klarar tio grader till… Maten som serveras är varierad och
billig. För 20 kronor äter man sig mätt på en lyxkrog, halvera summan för
ett vanligt hak. ölen kostar 10 kronor per liter på de dyra ställena, där
jag för det mesta dricker. Att göra av med pengar är fan inte lätt i den här
kommunen. Men jag gör vad jag kan.

återkommer kanske med vidare rapporter om det ,mot all förmodan skulle finnas
något att rapportera om.

/Kaos