Thomas Thomas, dramatik i vardagen som alltid.

Det finns få människor som har förmågan att se igenom en så blottat och så rakt av som du gjorde. Så snabbt. Så obevekligt.

Vi har alla möten i livet med människor som bränner sig kvar. Svidande, både skönt och smärtsamt. Det är jobbigt att bli själsligt avklädd samtidigt som det är en oerhörd lättnad. Det känns dubbelbottnat när ens vanliga mask krakelerar vid första ögonkastet, men så var det med dig. Jämt. Jag klarade inte alltid det. Eller dig.

Du visste. Jag visste. Du föraktade mig kärleksfullt för det. Men, du visste hur ärligt menade mina känslor var. Vi hade vår egna vänskap, vi behövde varandra stundtals lika mycket, så olika men ändå så lika. Eller kanske inte? Vem vet.

Det kunde gå år emellan att vi sågs, men du har funnits där sedan första gången vi möttes. Det bara blev så. Var så. Är så. Det är ingen skillnad nu. Och det kommer inte vara någon skillnad imorgon heller… Vissa saker förändras aldrig.

Inte ens när himlen ramlar ner.