Käre Kaos

Om du läser vad vi skrivit här så tror jag att du, särskilt du, skulle undra vad vi egentligen sörjde – dig själv eller vår förlust av dig. Men så är det ju. Sorgen är egoistisk och jag saknar dig. Dina one-liners, dina snabba repliker, dina rakknivsvassa ironier, ditt sätt att göra de långa timmarna vid pokerbordet till något mer än bara ett spel om pengar – naturligtvis allt det. Men även din värme och ditt djup. Det där sista hade jag, som en ändå rätt ytlig bekant, bara börjat förstå mig på. Jag hade velat fortsätta göra det.
Men kanske, kanske ska vi en gång sitta och diskutera allt från Stephen King till Elias Canetti vid det stora grönklädda bordet på andra sidan. Låt oss hoppas det.

Jonas