Vid ett par tillfällen får jag morfin
eller liknande vilket inte bara dövar
smärtan utan också skänker mig sömn
och detta mirakelmedel blir något av
en besatthet
jag ber snällt
skriker
slår och gråter
alltid med samma uppmaning till
nattpersonalen
ge mig det där som gör att man sover
jag hyser full förståelse för dem som
väljer drogerna
långt upp i vuxen ålder är jag rädd
för allt som kan påverka mig
ändra min personlighet
få mig att tappa kontrollen
göra mig beroende igen.