Tretton år gammal inser jag att jag
älskar Susanne och när jag ser mig i
spegeln stirrar ett monster tillbaka

och detta monster kan under inga
omständigheter tillåta sig bli älskat

i den stunden dör alla gudar och
illusioner och allt som återstår är
en desperation som inte vet vilka
uttryck den ska ta

det enda som är säkert är att mina
känslor till varje pris måste döljas
för tanken på att Susanne ska
behöva uthärda min kärlek är så
fruktansvärd att den ger mig
mardrömmar när jag inte kan sova.