Jag har just stigit ur färdtjänsttaxin
och ser min mor stå och vänta i foajén

jag har en påse godis i handen

ser inte gatustenen som är en aning
högre än sina bröder

faller raklång

skriker av rädsla och förlust av den
glädjejag kände alldeles innan

då jag ännu gick och inte föll

godiset flyger åt alla håll

slår mig inte mer än vanligt men det
är så fruktansvärt förnedrande att bli
lurad av livet och blåst på sitt godis
att jag bara skakar och två flickor
som inte kan vara mer än ett par år
äldre än jag springer in och köper en
påse polkagriskarameller åt mig

och det är en av de mest rörande
händelserna jag upplevt

jag kommer alltid att minnas dessa
okända flickor med oerhörd värme

trots att jag egentligen inte är så
förtjust i just polkagriskarameller.