I flera timmar går jag så långt jag kan

det är höst och kallt

mina föräldrar blir oroliga när jag
inte är hemma till middagen

med all rätt

för jag har gjort som elefanterna

lämnat allt bakom mig för att gå till
ett ställe där jag kan dö

men modet sviker och när en bil
stannar låter jag mig köras hem

fast jag minns inte längre bilen

inte heller hemkomsten

men desto klarare är minnet av min
föresats att gå

gå

gå

tills benen inte längre bär mig och
då falla ihop på marken och låta
nattfrosten ta mitt liv.